I grunden handlar en 30 årskris om att man inte har lyckats etablerat sig i vuxenlivet på ett tillfredställande sätt.
Problemen skapas redan i 20 till 25 års-åldern när man tar de första staplande stegen ut i vuxenlivet.
Unden denna period ska man ta stora beslut gällande utbildning, partner och karriärsriktning.
Just dessa livsområden är själva basen för vuxenlivet.
Vi har begränsad kunskap om oss själva när vi är i 20-års-åldern och är osäkra på hur vi ska hantera dessa komplicerade och livdefinierade beslut. Livet ligger helt öppet och mängden valmöjligheter kan överväldiga oss.
Vi frågar oss själva:
Det är ingen lätt fråga att svara på. Så vad gör vi i denna tuffa situation? Jo vi kopierar våra vänners, bekanta och föräldrars val.
Det är enklare att följa en mall som våra närstående ger till oss än att klura ut det själva.
Mallen säger att vi ska utbilda oss inom ett akademiskt yrke såsom ingenjör, ekonom eller jurist, och sedan klättra på karriärstrappan på ett större företag.
Budskapet är att ta den säkra vägen, för här kommer du bli framgångsrik, trygg och lycklig. Vi får en utstakad väg presenterad för oss som dessutom många andra i vår omgivning tar.
Denna trygghet är välkommen i en ålder där det är viktigt att passa in och man vill göra en sådan smidig övergång till det okända vuxenlivet som möjligt.
Dock tar inte mallen hänsyn till vår unika personlighet och särdrag. Det bäddar för problem framåt.
Dessa löften om en ljus framtid motiverar oss att göra vårt bästa. Vi skaffar utbildningen, stadgar oss i en fast relation och får drömjobbet.
Sedan går åren och vår romantiserade bild av vuxenlivet blir aldrig verklighet.
I stället för att känna oss uppfyllda och lyckliga så tar andra känslor över. Vi känner oss:
Karriären är inte alls lika rolig, inspirerande och meningsfull som vi trodde.
Vi känner snarare en inre tomhet.
För att göra situationen ännu värre har vi tappat hoppet om framtiden – lyckan fanns inte där på horisonten. Vi upplever ett gap mellan vad vi trodde livet skulle bli (förväntan) och vad det faktiskt blev (utfallet).
Det känns som att vi inte har fått livet på plats. Skon klämmer någonstans men vi kan inte riktigt sätta fingret på vart. Känslorna hinner ifatt oss när vi närmar oss 30-års-åldern.
Vi vaknar upp till faktumet att vi åldras och att vi inte har oändligt med tid att åstadkomma det vi egentligen vill.
Tiden tycks gå fortare och vi undrar vart de senaste fem åren tog vägen. De bara svischade förbi. När man i detta läge inte lever ett liv som man känner tillfreds med skapas en underliggande stress.
Att åldras i fel livsriktning leder oss in i 30 årskrisen. Vi känner att vi lever livet på fel sätt och att tåget håller på att lämna stationen. Vi undrar om vi någonsin kommer hamna rätt.
Då ställer vi oss själva frågan:
Frågan skapar en sådan osäkerhet inom oss att vi får en existentiell vånda. Tänk om mitt liv inte blir bättre utan fortsätter på samma inslagna väg?
Vi tittar på våra vänner runtomkring oss och det verkar som att de har klurat ut allt. De är framgångsrika och lyckliga. Dessa tankar triggar ännu mer ångest. Bristen på inre frid gör situationen ännu värre eftersom den motarbetar en nödvändig förändring. Det finns ingen energi över för att göra en riktningsändring.
Man är fast i något slags moment 22:
Livssituationen urholkar den energi som man hade behövt för att förbättra situationen. Man är fast i en nedåtgående spiral som man inte kan ta sig ur. Det är som ett bottenlöst existentiellt hål.
I slutändan handlar 30-årskrisen om att man är fast i en livssituation man inte trivs med, p.g.a. beslut man fattade i tidiga 20-års åldern för att etablera sig i vuxenlivet.
Den otillfredsställande livssituationen skapas av ett gap mellan hur man lever livet och hur man egentligen vill leva livet. Det här gapet finns för att man har följt standardiserade mallar när det kommer till stora livsbeslut, och dessa är inte anpassade till våra unika personligheter och behov.
Det här gapet skapar en stress inom oss som blir allt svårare att ignorera med tiden. När vi når medelåldern står vi inför ett brutalt uppvaknade inför vår egen dödlighet. Det är då stressen börjar bli överväldigande.
Om det här sker samtidigt som en större yttre kris såsom ett uppbrott i en relation så rivs traumatiska känslor upp som man har undantryckt genom livet.
Allt sammantaget bildas en perfekt storm av kris, emotionell ångest och stress inför framtiden.
En 30-års-kris är lika mycket en utmaning som det är en möjlighet till nödvändig livförändring.
Ens kropp och psyke signalerar att något är fel. I ett sådant läge är det en god idé att stanna upp och reflektera över vad man faktiskt håller på med.
Om du är vilse i skogen så är det bättre att stanna upp, rekognosera läget, och tänka ut en plan för hur du ska fortsätta, i stället för att gå ännu djupare i skogen hejdlöst. Samma sak gäller för att komma ur din vilsenhet i livet.
Att undantrycka krisen och fortsätta som vanligt är inte en bra idé.
En 40-års-kris är en förlängning av en obearbetad 30 årskris.
Problemen försvinner inte för att man försöker ignorerar dem. Tvärtom de förvärras. Om du har en 30-års-kris se till att den på allvar och försök lös den vid dess rot. Du kommer ut starkare på andra sidan om du gör det rätt.
Relaterat: En kraftfull metod för att ta dig ur din 30 årskris
Hur vet du att du har en 30 årskris och inte bara genomgår en tillfällig svacka? Det finns ett antal tecken man kan titta på för att få en indikation om detta.
Att få en ökad förståelse om ens situation är ett viktigt första steg till förbättring. Om du inte har en träffsäker diagnos så är det osäkert att lösningen du tar till kommer vara effektiv. En kompentent läkare diagnostiserar patienten innan den tar till rätt åtgärd. Så ska du även se på en eventuell 30 årskris.
Dessa är tecknen på att du genomgår en 30 årskris:
Ditt liv går ut på rutiner och saknar nya inslag. Dagarna ser ungefär likadana ut och du har svårt att särskilja dagar från varandra. Den här mekaniska livsstilen dränerar dig på energi och livsglädje. Du har dock svårt att lämna din komfortzon. Du gör det som är bekvämt: går till ditt trygga 9-till-5-jobb, och sätter dig framför Netflix när du kommer hem. Sen lägger du dig och kör samma rutin nästa dag. Du räknar ned dagarna till helgen och intalar dig själv att du ska göra något kul då. Dock så gör du sällan något nytt och spännande då heller. Livet fortsätter på autopilot och du finner stor tristess i detta.
Det här mekaniska livet gör att du ifrågasätter meningen med allt. Du frågar dig själv: är livet bara en transportsträcka fram till graven? I bakhuvudet dyker även tanken upp att det måste finnas någonting mer i livet. För som det känns nu så har du inget som får dig att gå upp på morgonen. Du har tappat det intresse och den entusiasm du hade för livet som barn. Den existentiella ångesten ligger som en blöt och ger en bitter eftersmak i allt du gör. Du saknar en djupare koppling till livet och det gör att du känner dig otrygg.
Din nuvarande livssituation är ett resultat av tidigare val inom viktiga livsområden såsom utbildning, karriär och relationer. Du frågar dig själv: varför har jag egentligen valt den här karriären? Du inser att du gör det för lönen och att du finner jobbet rätt meningslöst. Det känns som att du lever någon annan persons liv – såsom dina föräldrars eller vänners. Du romantiserar för dig själv om hur ditt liv skulle ha sett ut om du hade gjort andra val: ”Tänk om jag hade rest runt i världen i stället för att ha börjat på universitet när jag var i 20 år?”. Dessa typer av ”tänk om-frågor” gnager i ditt huvud och gör dig osäker på om du lever livet på rätt sätt.
Du känner att något är fel men du har svårt att sätta fingret på vad som är fel. Bristen på den klarheten gör det svårt att adressera dina problem och förbättra dina omständigheter. Det är svårt att hitta klarhet eftersom en 30 årskris är en emotionell kris. Din stress och existentiella ångest gör att livet upplevs som ett större kaos. I ett kaos är det svårt att bena ut direkta orsaks och verkan-samband såsom: ”min existentiella kris beror på att jag tittar på för mycket Tv så därför borde jag dra ner på Tv-tittandet.” Krisen är mycket mer komplex och mångfasetterad än så, och det gör dig vilsen gälande vart du ska börja för att bena ut allt.
Ditt liv står och stampar när det kommer till de större livsområdena såsom karriär, relationer, och högre syfte. Du undrar vart allt egentligen leder till i slutändan. Detta skapar en övergripande känsla av vilsenhet. Samtidigt som du känner att ditt nuvarande liv inte är en bra match för dig, så vet du inte vad du skulle vilja göra i stället. Du vet inte vad du är passionerad för, vad dina talanger är, vad som är meningsfullt på riktigt, samt hur du kan översätta sådana insikter till en tilltalande karriär. Det blir svårt för dig att fatta beslut och planera ditt liv eftersom du inte har någon klarhet i detta. Konsekvensen blir att du skjuter upp alla tuffa beslut på framtiden vilket förvärrar din stress. Brist på självförståelse och konkreta planer framåt gör att du känner dig vilse och osäker när det kommer till din framtid.
Det är som att du har växt ur ditt skal. Du har inget driv och engagemang längre för de saker som du tidigare hade ett intresse för. Det känns som att du stångar dig mot väggen eller simmar motströms när du gör dina aktiviteter. Du får alltid lägga ner mycket energi på att överkomma dina inre motstånd för att få något gjort, vilket gör dig utmattad och frustrerad.
Eftersom du är emotionellt överväldigad av din situation så är det svårt fatta aktiva beslut som leder till en förändring. Svaren på det djupare frågorna om dig själv och livet saknas, vilket gör det svårt för dig att förstå vilka risker som är värda att ta. I det läget är det lättare att skjuta upp tuffa beslut på obestämd tid och fortsätta i samma hjulspår som tidigare.
En del av dig vill ta risker och uppfylla nya mål, och en annan del av dig vill slå sig ner och vara bekväm. Denna inre strid förstärker din vilsenhet och stress eftersom det gör att du känner dig splittrad inombords. Du funderar på om gräset är grönare på andra sidan när det kommer till jobb och relationer. Du tänker: ”kommer jag ångra mig om jag inte gör detta?” Samtidigt tänker du: ”tänk om min situation blir ännu värre om jag gör den här förändringen?”. Den inre konflikten skapar förvirring och otrygghet inom dig. Det här tär på din energi och möjlighet att hitta klarhet.
Du ser personer runt omkring dig och det verkar som att de har klurat ut hur de vill leva livet. Du undrar vad som är fel på dig eftersom du inte har lyckats komma underfund med det. Situationen förvärras av social media där du blir bombarderad med bilder från andra personers till synes perfekta liv. När du ser dessa bilder funderar du på om det är något grundläggande fel på dig. Du tänker att du alltid kommer känna denna vilsenhet och stressen. Dessa tankar tär på ditt självförtroende och självkänsla.
När du känner att du inte har hittat rätt i livet och att du inte utvecklas på ett tillfredställande sätt så kan du drabbas av en rädsla av att hamna på efterkälken. Du ser att dina jämnåriga kamrater har fått sina drömjobb och höga lön, samt att de yngre personerna är på väg att komma ifatt dig. Du frågar dig själv: ”kommer jag kunna försörja mig själv och min familj?”, och ”hur kommer andra människor uppfatta mig?”. Det här skapar en stor osäkerhet och stress om hur framtiden.
Om du känner igen dig i tecknen så kanske du frågar dig själv vad du kan göra för att ta dig ur krisen. Självklart finns det inga enkla och omedelbara lösningar för att lösa dessa problem.
Det är många år av beslut och beteenden som har skapat krisen, och därför krävs ett dedikerat arbete för att komma ur den.
Men du är inte i en hopplös situation. Det går att lösa krisen om du tar situationen seriöst, angriper dina problem vid dess rot och tänker långsiktigt.
Det finns inte en enda universallösning till dessa problem
Du behöver snarare ett system av lösningar som tillsammans ger en hållbar förändring i rätt riktning, och där du kan komma ut starkare på andra sidan.
Kom ihåg att en 30-års-kris är en emotionell kris där du är vilsen och stressad över ditt sätt att leva och känner en stor osäkerhet om framtiden.
Du behöver angripa din situation i dessa fyra områden: (i) öka medvetenheten om hur du känner, (ii) förbättra kunskapen om dig själv, (iii) varva ner, och (iv) öka förmågan att hantera dina inre motstånd.
Varje område beskrivs i mer detalj nedan samt vad du kan göra konkret för att förbättra det området så att du kan komma ur krisen.
I en emotionell kris är det viktigt att gå in i hur du känner och vara ärlig mot dig själv gällande detta.
Det sämsta du kan göra är att trycka undan dina känslor ytterligare och fortsätta i samma hjulspår som innan.
Situationen kommer bara förvärras framåt om du gör så.
En 40-års-kris är bara en fortsättning på en olöst 30 årskris, men där ytterligare element har lagts till ekvationen såsom lägre energinivåer och ett ännu större uppvaknade till din dödlighet.
Du behöver alltså söka dig inåt i större utsträckning. Planera in tid där du är med dig själv i tystnad utan distraktioner. Sätt din mobil på flygplansläge.
Försök komma kontakt med ditt känsloliv under denna ensamtid. Låt dina känslor vägleda dig om vart det känns fel i livet just nu, och vad du kan göra för att förbättra din situation.
Du kanske kommer till svaret att du behöver avbryta en relation eller ta tjänstledigt från jobbet under en tid.
Det är viktigt att du är ärlig mot dig själv i denna process.
Du kan bland annat inse att du vill byta karriärsbana vilket triggar rädsla för det okända samt motstånd att släppa något du har investerat mycket tid och prestige i.
I detta läge är det enkelt att bara undantrycka tankarna och inte registrera hur du känner.
Du behöver gå emot denna tendens och i stället notera sådana insikter. Notera att du inte behöver sluta jobbet imorgon utan använda detta som viktig information för nödvändig förändring längre fram i tiden.
Prata gärna med nära och kära om dina känslor och problem också. De kan komma med utomstående perspektiv som ger dig mer klarhet under denna process.
Men för att det ska ha en positiv inverkan måste dessa personer vara goda lyssnare samt vilja ditt bästa.
Ett naturligt nästa steg är att öka kunskapen om dig själv. Du behöver en tillförlitlig kompass för att kunna navigera livet på ett effektivt sätt. För att förstå vilka beslut du ska göra behöver du förstå vad som gör dig lycklig och vad du finner meningsfullt.
Du har en 30 årskris för att du saknar denna kunskap. Snarare lever du en annan person liv. Du är en unik individ som behöver utforska sin personlighet och intressen på egen hand. Det finns ingen annan som kan göra arbetet åt dig.
Ett bra sätt att öka kunskapen om dig själv är att skaffa ett anteckningsblock och fundera på frågor som:
Försök vara så ärlig som du kan när du svarar på dessa frågor. Svaren kommer peka på vad ett autentiskt liv är för dig.
Det är viktigt att dokumentera alla svaren så att du kan gå tillbaka och granska dessa senare.
Du kan även gå till en terapeut eller coach om du vill ha hjälp i en sådan process. De kan ställa öppnande frågor, återkoppling, samt att hålla dig ansvarig för att genomföra tankearbetet.
Det är lätt att bli lat och bekväm inför ett sådant frågearbete eftersom man inte ser ett omedelbart resultat. Du måste ha ett långsiktigt tidsperspektiv.
En av de saker som håller oss tillbaka från att återknyta till våra känslor och öka kunskapen oss till själva är en ständigt närvarande stress.
Stressen visar sig på det sättet att vi tankar cirkulerar i våra huvuden och att vi har en oro för framtiden. Den här lägger sig som en dimma över oss själva och motverkar våra försök att tag i våra problem.
Vi är som en påse i vinden när vi är stressade. Irrar runt slumpmässigt.
Därför är det viktigt att försöka stressa ner så att det inre arbetet blir lättare att genomföra. Dessutom ökar din livskvalitet i proportion till din förmåga att hantera stress.
Det finns flera sätt att sänka din stress:
– Andningsövningar. Ta några minuter varje dag där du gör djupa inandningar genom näsan och utandningar genom näsan. Se till att andas med magen.
– Meditation. Ett effektivt sätt att varva ner är att meditera. Meditation är mycket enkelt. Du sätter dig på en stol med upprätt rygg, blundar och fokuserar på din andning i tio till 20 minuter.
– Kallvatten-terapi. Att exponeras för kallvatten är ett bra sätt att få ett inre lugn. Det har visat att sänka pulsen timmar efter exponeringen och stärker immunförsvaret över tid. Du kan ta dagliga kallduschar eller kallbad.
– Vara ute i naturen. Att ta dagliga skogspromenader har en lugnande effekt och ger dig perspektiv på dina problem.
Testa någon av förslagen ovan för att se vilken som passar dig och ger bäst effekt på din stress. Se till att göra det som en daglig rutin för att få hållbara resultat.
Relaterat: Läs boken som hjälper dig att ta dig ur din 30 årskris
En av anledningarna till att man fastnar i sin komfortzon är att man har förlorat sin förmåga att gå igenom sina inre-motstånd.
Du vet säkert vad jag menar med det inre motståndet. Det är de där jobbiga tankarna och känslorna som dyker upp när du ska ringa en gammal vän, springa ett löppass i det kyliga vädret, eller göra klart en utmanande arbetsuppgift.
Vår förmåga att övervinna det inre motståndet och slutföra dem aktiviteter vi vet är bra för oss skapar en positiv inverkan på våra liv. Dessvärre fastnar vi i stället i övertänkande och gör det som är bekvämast för stunden.
Det brukar vara saker som förvärrar våra existentiella problem och stress, såsom att titta på TV, äta skräpmat och slösurfa social media.
Öka din förmåga att kunna gå igenom dina inre motstånd genom att:
– Börja med hård träning såsom kampsport, gym, löpning eller bollsport
– Ta dig an ett kreativt, utvecklande och utmanande projekt såsom att lära dig en ny förmåga, spendera tid på en hobby, eller starta igång en sidoverksamhet
– Ta lite fler risker/ få in nya inslag i ditt liv genom att starta en konversation med en främling på stan, ringa en gammal vän, eller resa till en främmande kultur